Nu när det frusna i marken släppt gräver Loka frenetiskt i sitt hål under verandan.

Nästan så man tror hon bidragit till skalven på andra sidan.

Får vi inte hoppas, då har hon ställt till det...igen.

Verkar som hon aldrig blir riktigt nöjd med hålet.

"Men vad ska du ha det till egentligen?" frågar jag henne.

"Ett hål kan liksom fylla ut ett tomrum...och när det känns sådär tomt och innehållslöst

i livet så gräver man lite i det tomma, flyttar runt lite småsten...och vips så får allt en

mening igen"

Vi kattor gräver egenligen inte...hur fyller vi våra tomrum egentligen?

Kanske ska låna hålet framöver och prova...