Nu när det frusna i marken släppt gräver Loka frenetiskt i sitt hål under verandan.

Nästan så man tror hon bidragit till skalven på andra sidan.

Får vi inte hoppas, då har hon ställt till det...igen.

Verkar som hon aldrig blir riktigt nöjd med hålet.

"Men vad ska du ha det till egentligen?" frågar jag henne.

"Ett hål kan liksom fylla ut ett tomrum...och när det känns sådär tomt och innehållslöst

i livet så gräver man lite i det tomma, flyttar runt lite småsten...och vips så får allt en

mening igen"

Vi kattor gräver egenligen inte...hur fyller vi våra tomrum egentligen?

Kanske ska låna hålet framöver och prova...

Boss är typ,girig, ibland...

Han ska ha så mycket som möjligt, mer än han behöver,

Säkra upp, pinka in revir.

Och är inte, rent generellt, tvåbeningarna allt som oftast likadana?

Inners inne.

Fast de säger sig vara generösa och osjälviska.

Inbillade rättvisor skapar äkta orättvisor.

Ska nu inte dra alla över en svans.

De får vanligtvis i tidig ålder lära sig att dela med sig.

Erkänner att vi kattor är ganska själviska oxå, men vi är vanligtvis nöjda med det vi har.

Och, förresten...vem vill ha Boss trasiga pipleksaker och dregliga bollar?

Prasselplast, oh ljuva prasselplast....

gnisslar så härligt mellan tänderna...

...ger mig ståpäls på nosen...

...knorrar in sig i tungsträvheten...

Matte hojtar nåt om att ge katten i hennes födelsedagskorg...

Jag hör henne inte - det gnisselprasslar så rysligt mellan öronen.