Leva på hoppet

Frukostdags för jyckarna.
Jag övervakar spektaklet.
Fattar bara inte varför de måste äta så fort?
Ska man inte njuta av maten?
Ta in doften, känna aromen, knapra lite och kanske spara en smula till lite senare?
Hoppas i alla fall på att någon av dem, någon gång, tappar eller glömmer en liten smakbit till mig...
...men det har än så länge inte hänt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0